De tre milen tog vi oss runt på 3 timmar 5 minuter och 45 sekunder. Och då hann vi ändå stanna två gånger för att få i oss vätska och energi och bättra på vallan.
Men vi hade båda två finfina skidor med både bra fäste och bra glid. Och så turades vi om att vara trötta, och att dra varandra och att peppa. Det var en grym känsla att under hela loppet ändå orka. Och när jag inte orkade så körde jag ändå.
Är full av adrenalin och endorfiner. Göteborgsvarvet känns som en lätt match i jämförelse. Och att cykla 10 mil i juni, det kommer att gå som en dans! Den här känslan ska jag se till att behålla nu. Underbart!!!
Hurra vad vi är bra!!! Nu sätter vi fart mot Tjejvättern!
SvaraRadera